Champion

Champion kallades under den äldre medeltiden en kämpe, som mot en på förhand utfäst belöning, i envig företrädde den ene av parterna, om denne på grund av kön, ålder eller vanförhet var ur stånd att själv deltaga. De som utövade detta yrke hörde vanligen till de lägsta klasserna i samhället och ansågs som ärelösa. De bar en läderklädnad och särskilt föreskrivna vapen och fick ej kämpa till häst eller visa sig inom skrankorna utan rakat huvud.

I en senare tid betecknades med champion en riddare, som trädde inom skrankorna för att försvara en förolämpad dam, ett barn och så vidare.

Ännu förekommer^[1] vid den engelske regentens kröning den seden att en så kallad champion utmanar till strid var och en, som inte erkänner den nye konungen (drottningen) såsom laglig suverän över hela det brittiska väldet. Ordet har under senare tider fått vidsträckt användning bland idrottsmän, som därmed betecknar en person, som inom någon idrottsgren förvärvat sig mästerskapet, championship på engelska.

Se även

• Gudsdom

Källor

• Champion i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1906)

Fotnoter