Claude Bernard

För andra betydelser, se Claude Bernard (olika betydelser).
Claude Bernard
Claude Bernard, 29 september 2010.
Född12 juli 1813[1][2][3]
Saint-Julien, Frankrike
Död11 februari 1878 (64 år)
Paris[4]
BegravdPère-Lachaise
kartor och Grave of Claude Bernard
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidMedicinska fakulteten i Paris, doktorsexamen
vetenskapsfakulteten i Universitetet i Paris, doktorsexamen,
SysselsättningLäkarförfattare, professor[5], fysiolog, psykolog, politiker[6], läkare
Befattning
Senator i andra franska kejsardömet[6]
Stol nummer 29 i Franska akademien (1868–1878)
President, Franska vetenskapsakademin (1869–1869)[7]
Ordförande, Association française pour l'avancement des sciences
ArbetsgivareÉcole pratique des hautes études
Muséum national d'histoire naturelle
Medicinska fakulteten i Paris
Collège de France (1855–1878)[5]
Känd förGrundare av den moderna experimentella fysiologin och experimentella farmakologin.
MakaMarie Françoise Bernard
Utmärkelser
Utländsk ledamot av Royal Society (1864)[8]
Balymedaljen (1875)
Copleymedaljen (1876)[9]
Kommendör av Hederslegionen
Namnteckning
Redigera Wikidata

Claude Bernard, född 12 juli 1813, död 11 februari 1878, var en fransk fysiolog, grundare av den moderna experimentella fysiologin och experimentella farmakologin.

Bernard blev medicine doktor 1843, och var från 1847 biträdande professor i medicin vid Collège de France. År 1852 erhöll han en personlig professur i fysiologi vid Paris universitet och 1868 blev han professor i allmän fysiologi vid Muséum d'historie naturelle. Bernard myntade det viktiga begreppet inre miljö, och hävdade att de olika mekanismerna i kroppen strävar efter att bibehålla en konstant inre miljö, även vid växlingar i den yttre miljön. Exempelvis upptäckte han 1851 att när kroppen utsätts för kyla, sänder nervsystemet signaler till de perifera blodkärlen så att de dra ihop sig och på så sätt håller kvar kroppsvärmen.

Bernard visade också att kroppens absorption av föda, liksom en del av matsmältningen, äger rum i tunntarmen, och att levern spelar en viktig roll för att ge resten av kroppen en jämn tillgång på druvsocker.

Bernard blev medlem av Franska vetenskapsakademin 1868. Han blev utländsk medlem av Royal Society 1864, och utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1868. Han tilldelades Copleymedaljen 1876.

Vivisektion

I sin forskning använde Bernard vivisektion, det vill säga dissektion på levande djur.[10] Förutom att det gav forskningsresultat ledde det även till skilsmässa när hans fru såg vilken grymhet han utsatte djuren för.[källa behövs]

Källor

Noter

  1. ^ BERNARD Claude, senat.fr (på franska), Franska senaten, senat.fr-ID: senateur-2nd-empire/bernard_claude0084e2.[källa från Wikidata]
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Claude-Bernardtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6p55zjd, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Бернар Клод”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] lista över professorer vid Collège de France, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] senat.fr, senat.fr-ID: senateur-2nd-empire/bernard_claude0084e2, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
  7. ^ Franska vetenskapsakademin, läs online, läst: 28 maj 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 33, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
  10. ^ Awe for the Tiger, Love for the Lamb: A Chronicle of Sensibility to Animals, Rod Preece, 2003, Läst 03-07-2017

Externa länkar

Auktoritetsdata