Kärrfrankolin
Kärrfrankolin Status i världen: Nära hotad[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Hönsfåglar Galliformes |
Familj | Fasanfåglar Phasianidae |
Släkte | Ortygornis |
Art | Kärrfrankolin O. gularis |
Vetenskapligt namn | |
§ Ortygornis gularis | |
Auktor | (Temminck, 1815) |
Utbredning | |
![]() |
Kärrfrankolin[2] (Ortygornis gularis) är en fågel i familjen fasanfåglar som förekommer i och kring norra Indien.[3]
Utseende och läten
Kärrfrankolinen är en 37 cm lång marklevande fasanfågel med tydligt roströd strupe. Ovansidan är fint bandad, medan undersidan har tydliga vita streck. Revirlätet består av en lång serie vassa "chuill", cirka tio toner som upprepas var åttonde sekund.[1]
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/d/d4/Swamp_Francolin_%2831281330462%29.jpg/250px-Swamp_Francolin_%2831281330462%29.jpg)
Utbredning och systematik
Fågeln förekommer i terai från norra Indien till södra Nepal och Bangladesh.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktestillhörighet
Fram tills nyligen fördes den till släktet Francolinus. Genetiska studier[4][5] visar dock att arterna i släktet inte står varandra närmast. Kärrfrankolin tillsammans med närbesläktade grå frankolin och afrikanska tofsfrankolinen, den senare vanligen placerad som ensam art i Dendroperdix, lyfts numera vanligen ut i det egna släktet Ortygornis.[3][6]
Levnadssätt
Kärrfrankolinen hittas i våtmarker och högväxta gräsmarker, men även i kringliggande sockerrörsplantage. Den födosöker på marken efter rötter, skott och insekter. Fågeln kan vada i vatten och klättra i vass.[7]
Status
Kärrfrankolinen hade tidigare ett mycket stort utbredningsområde, men är numera begränsad till ett visserligen relativt stort område vid Himalayas fot i Indien och Nepal. Där är den begränsad till fläckar av återstående våtmarker, de flesta i skyddade områden. Beståndet tros vara litet, uppskattat till mellan 7 500 och 20 000 vuxna individer. Populationsutvecklingen är oklar, men den misstänks minska i antal till följd av habitatdegradering, även i skyddade områden. IUCN kategoriserar den därför som nära hotad.[1]
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2024 Ortygornis gularis . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 11 december 2024.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158: 107091.
- ^ Mandiwana-Neudani, T.G.; Little, R.M.; Crowe, T.M.; Bowie, R.C. (2019). ”Taxonomy, phylogeny and biogeography of African spurfowls Galliformes, Phasianidae, Phasianinae, Coturnicini: Pternistis spp.”. Ostrich 90 (2): sid. 145-172. doi: .
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
- ^ Grewal, B.; Harvey, B.; Pfister, O. 2002. A photographic guide to the birds of India. Christopher Helm, London.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör kärrfrankolin.
Wikispecies har information om Ortygornis gularis.
- Läten på xeno-canto.org
|