Niding
Niding är en förolämpning av forntida anor som enkelt betyder skamlig ärelös ynkrygg, ursprungligen en avledning till nid.
Betydelse
Niding har mycket bred betydelse och används ibland som allmän förolämpning. I Svenska Akademiens ordbok beskrivs niding som följande:
| ” | Niding – person som (på ett svekfullt sätt) begått en avskyvärd handling och därigenom ådragit sig allmänt förakt, gemen eller ärelös bov, grov och rå förbrytare, skändlig brottsling; numera särskilt om person som misshandlar någon som icke kan försvara sig eller begår skadegörelse och dylikt (utan tanke på vinning eller byte); om äldre förhållanden även feg eller modlös person, kujon, pultron, ”kruka”. | „ |
| – Svenska Akademiens ordbok: niding , Publicerad 1947 | ||
Historia
En niding (fornöstnordiska: niþingr, fornvästnordiska: níðingr) avsåg ursprungligen en person utan heder som fick skymfas utan risk för påföljd; personen var "var mans niding". Begreppet var tidigare en juridisk term, bland annat återfunnen i Sveriges äldsta lagfragment hednalagen från slutet av vikingatiden där envige (tvekamp) kan utropas om en man förolämpar en annan varvid om den som förolämpat inte visar sig vid kamptillfället så åtdrar den sig titeln niding.
De äldsta beläggen för begreppet i Skandinavien kommer ifrån runstenar, men där kallas personer för "oniding", alltså motsatsen till en niding: en ärofylld man.[1][2] Det blev tidigt synonymt med en skurk eller illgärningsman, i synnerhet en sådan som begått grova våldsbrott mot barn eller mot någon som ej varit i stånd till att försvara sig[3]. Nidingsdåd vittnar om ett särskilt lågt eller fegt sinnelag hos gärningsmannen.
Vissa grova brott kallas nidingsverk i 1734 års lag, t. ex. misshandel av en värnlös eller stöld i samband med en olycka.[4]
Se även
Referenser
Externa länkar
- Nidingsverk i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)