Sundhage var en föregångare inom sporten och blev en ikon för svensk damfotboll med bland annat fyra SM-guld, fyra svenska cup-titlar, fem internationella mästerskapsmedaljer i VM och EM med EM-guldet från 1984 som den största framgången under den aktiva karriären. Hon tog i mitten på 1980-talet klivet ut i Europa och blev då ett av Sveriges (och världens) första kvinnliga utlandsproffs.[5]
Sundhage vann två OS-guld som förbundskapten för USA (2008, 2012) och åren 2012–2017 var hon huvudtränare för Sveriges damlandslag som hon förde till EM-brons och OS-silver.
Pia Sundhage inledde karriären i hemmaklubben IFK Ulricehamn, men det var med Jitex BK hon nådde störst framgångar. Trots sejourer i flera andra lag återkom hon flera gånger till Jitex, där hon också vann SM fyra gånger och Svenska cupen två gånger.
Sundhage prövade också på spel utomlands, i italienskaSS Lazio 1985.[7] Hon avslutade karriären i Hammarby under första halvan av 1990-talet.[8]
Som tränare
Under tiden i Hammarby arbetade Sundhage tidvis som spelande tränare.[9] Efter att den aktiva karriären var slut fortsatte hon som tränare. Hon inledde med en rad uppdrag som assisterande tränare innan hon fick sitt första huvuduppdrag för amerikanska Boston Breakers.[9] Efter året (2003) med Boston blev hon vald till ligans bästa coach.[10]
I november 2007 tog hon över USA:s landslag efter Greg Ryan.[11] Laget tog därefter guld vid Olympiska spelen2008 genom att i finalen besegra Brasilien.[7] År 2012 tog man guld vid OS i London. Detta gjorde sedermera att hon utsågs till årets damtränare[7] vid FIFA-galan i januari 2013.
I början av december 2016 utsågs hon även till "Årets göteborgare" för att ha ökat intresset för damfotboll i Sverige.[12]
I juli 2019 blev hon utsedd till förbundskapten för Brasiliens damlandslag som hon, efter en förlängning i januari 2021, hade kontrakt med till över OS 2024.[13]Brasiliens fotbollsförbund avslutade kontraktet i förtid den 30 augusti 2023 efter att hon misslyckades med att ta laget vidare från gruppspelet i fotbolls-VM 2023.[14][15] Den 16 januari 2024 presenterades hon som ny tränare för Schweiz damlandslag. Kontraktet löper under två års tid.[16]
Hall of Fame
Sundhage valdes år 2003 i den första selektionen som medlem nr 11 och första kvinna in i Svensk fotbolls Hall of Fame. Hon presenteras där med texten:
”
Den stora föregångaren inom svensk damfotboll. Första proffset, första utlandstränaren. Både flest landskamper, och flest mål, som spelare
I januari 2010 berättade Sundhage för TV4:s Lasse Bengtsson att hon är homosexuell och menade att: ”Det har inte varit några som helst problem för mig att vara öppet homosexuell som förbundskapten i USA”.[18]
2016 tolkades Sundhages gärning i teaterföreställningen Peptalk för Sverige vid Orionteatern i Stockholm. ”Jag har fått priser både till höger och vänster men det här är nog tamejfan det finaste som jag har varit med om”, sade Sundhage i ett samtal på scenen efter monologens premiär.[20]
2021 tilldelades hon medaljen Illis quorum i 8:e storleken för sina ”mångåriga och enastående insatser för svensk och internationell fotboll”.[21]
Marbäck, Ulricehamn, Sverige
Schweiz (förbundskapten)
Wikimedia Commons har media som rör Pia Sundhage.
Wikiquote har citat av eller om Pia Sundhage.
