Roadracing-VM 2001

Världsmästerskapen i Roadracing 2001 arrangerades av Internationella motorcykelförbundet och innehöll klasserna 500GP, 250GP och 125GP i Grand Prix-serien samt Superbike, Supersport och Endurance. Dessutom gjorde sidvagnarna comeback som VM-klass. VM-titlar delades ut till bästa förare och till bästa konstruktör. Grand Prix-klasserna kördes över 16 deltävlingar.

Världsmästare i roadracing 2001
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
500GP Valentino Rossi (Honda) Honda
250GP Daijiro Kato (Honda) Honda
125GP Manuel Poggiali (Gilera) Honda
Superbike Troy Bayliss (Ducati) Ducati
Supersport Andrew Pitt (Kawasaki) Yamaha
Endurance Wim Motors Racing 9 (Aerts, Naveau, Platacis (Honda)) Honda
Sidvagn Klaus Klaffenboeck/Christian Parzer -

500GP

Valentino Rossis Honda NSR500. Den sista tvåtakts världsmästarcykeln i MotoGP/500GP.

VM-titeln i 500GP-klassen vanns av italienaren Valentino Rossi, vilket var hans första i största klassen. Året var det sista med rak volymbegränsning på 500 cm3 och även det sista året en tvåtaktare vann en deltävling. Året därefter föddes MotoGP-klassen, med en diffentierad maximal motorvolym på 990 cm3 för fyrtaktsmotorer respektive 500 cm3 för tvåtaktsmotorer.

Delsegrare

Bana Vinnare Märke
Suzuka Valentino Rossi Honda
Welkom Valentino Rossi Honda
Jerez Valentino Rossi Honda
Le Mans Max Biaggi Yamaha
Mugello Alex Barros Honda
Barcelona Valentino Rossi Honda
Assen Max Biaggi Yamaha
Donington Park Valentino Rossi Honda
Sachsenring Max Biaggi Yamaha
Brno Valentino Rossi Honda
Estoril Valentino Rossi Honda
Valencia Sete Gibernau Suzuki
Motegi Valentino Rossi Honda
Phillip Island Valentino Rossi Honda
Sepang Valentino Rossi Honda
Rio de Janeiro Valentino Rossi Honda

Slutställning 500[1]

Plats Förare Märke Poäng
1 Valentino Rossi Honda 325
2 Max Biaggi Yamaha 219
3 Loris Capirossi Honda 210
4 Alex Barros Honda 182
5 Shinya Nakano Yamaha 155
6 Carlos Checa Yamaha 137
7 Norifumi Abe Yamaha 137
8 Àlex Crivillé Honda 120
9 Sete Gibernau Suzuki 119
10 Tohru Ukawa Honda 107
11 Kenny Roberts Jr. Suzuki 97
12 Garry McCoy Yamaha 88
13 Jurgen vd Goorbergh Proton 65
14 Noriyuki Haga Yamaha 59
15 Olivier Jacque Yamaha 59
16 José Luis Cardoso Yamaha 45
17 Haruchika Aoki Honda 33
18 Anthony West Honda 27
19 Leon Haslam Honda 13
20 Chris Walker Honda 9
21 Yukio Kagayama Suzuki 6
22 Johan Stigefelt Sabre V4 6
23 Brendan Clarke Honda 5
24 Barry Veneman Honda 4
25 Mark Willis Pulse 3
26 Jay Vincent Pulse 3
27 Jarno Janssen Honda 1

250GP

Delsegrare

Bana Vinnare Märke
Suzuka Daijiro Kato Honda
Kyalami Daijiro Kato Honda
Jerez Daijiro Kato Honda
Le Mans Daijiro Kato Honda
Mugello Tetsuya Harada Aprilia
Barcelona Daijiro Kato Honda
Assen Jeremy McWilliams Aprilia
Donington Park Daijiro Kato Honda
Sachsenring Marco Melandri Aprilia
Brno Tetsuya Harada Aprilia
Estoril Daijiro Kato Honda
Valencia Daijiro Kato Honda
Motegi Tetsuya Harada Aprilia
Phillip Island Daijiro Kato Honda
Sepang Daijiro Kato Honda
Jacarepaguá Daijiro Kato Honda

Slutställning

Plats Förare Märke Poäng
1 Daijiro Kato Honda 322
2 Tetsuya Harada Aprilia 273
3 Marco Melandri Aprilia 194
4 Roberto Rolfo Aprilia 177
5 Fonsi Nieto Aprilia 167
6 Jeremy McWilliams Aprilia 141

125GP

Delsegrare

Bana Vinnare Märke
Suzuka Masao Azuma Honda
Welkom Youichi Ui Derbi
Jerez Masao Azuma Honda
Le Mans Manuel Poggiali Gilera
Mugello Noboru Ueda Honda
Barcelona Lucio Cecchinello Aprilia
Assen Toni Elías Honda
Donington Park Youichi Ui Derbi
Sachsenring Simone Sanna Aprilia
Tjeckien Brno Toni Elías Honda
Estoril Manuel Poggiali Gilera
Valencia Manuel Poggiali Gilera
Motegi Youichi Ui Derbi
Phillip Island Youichi Ui Derbi
Sepang Youichi Ui Derbi
Rio de Janeiro Youichi Ui Derbi

Slutställning

Placering Förare Märke Poäng
1 Manuel Poggiali Gilera 241
2 Youichi Ui Derbi 232
3 Toni Elías Honda 217
4 Lucio Cecchinello Aprilia 156
5 Masao Azuma Honda 142
6 Gino Borsoi Aprilia 130
7 Simone Sanna Aprilia 125
8 Dani Pedrosa Honda 120

Övriga VM-klasser

Utöver de tre Grand Prix-klasserna delade FIM ut världsmästerskap i fyra klasser: Superbike, Supersport, Endurance och Sidvagn.

Superbike

Huvudartikel: Superbike-VM 2001

Superbike-VM avgjordes över 12 omgångar (24 heat). Säsongen inleddes den 11 mars i Spanien och avslutades den 30 september i Italien. Australiensaren Troy Bayliss på Ducati blev världsmästare. Ducati vann världsmästerskapet för konstruktörer.[2]

Slutställning
Plats Förare Märke Poäng
1 Troy Bayliss Ducati 369
2 Colin Edwards Honda 333
3 Ben Bostrom Ducati 312
4 Troy Corser Aprilia 288
5 Neil Hodgson Ducati 269
6 Rubén Xaus Ducati 236
7 Pierfrancesco Chili Suzuki 232

Supersport

Huvudartikel: Supersport-VM 2001

Supersport-VM avgjordes över 11 omgångar. Supersport kördes vid samma tävlingshelger som Superbike-VM utom i USA. Australiern Andrew Pitt på Kawasaki blev världsmästare. Ducati vann världsmästerskapet för konstruktörer.[3]

Slutställning
  1. Andrew Pitt, 149 p.
  2. Paolo Casoli, 147 p.
  3. Jörg Teuchert, 135 p.
  4. Jamie Whitham, 106 p.
  5. Kevin Curtain, 102 p.
  6. Pere Riba, 94 p.
  7. Karl Muggeridge, 92 p.

Endurance

Endurance-VM för motorcyklar avgjordes över åtta deltävlingar: Le Mans 24-timmars 14-15 april, Brno 6-timmars 6 maj, Brands Hatch 6-timmars 9 juni, Nürburgring 6-timmars 1 juli, Liege 24-timmars 14-15 juli, Suzuka 8-timmars 5 augusti, Oschersleben 24-timmars 11-12 augusti och Bol d'Or (24 timmar) 15-16 september.[4]

Från och med detta år blev det team som tagit flest poäng världsmästare, istället för som tidigare den eller de förare som tagit flest poäng. Världsmästare blev det belgiska Honda-teamet Wim Motors Racing med förarna Albert Aerts, Laurent Naveau och Heinz Platacis. Honda vann också konstruktörsmästerskapet.[5]

Slutställning
  1. Wim Motors Racing (Honda), 182 p.
  2. Free Bike Performance (Yamaha), 130 p.
  3. Honda ELF (Honda), 100 p.
  4. Ducateam (Ducati), 92 p.
  5. Herman Verboven Racing (Suzuki), 91 p.
  6. Bolliger Team (Kawasaki), 65 p.

Sidvagn

Sidvagnarna fick åter världsmästerskapsstatus under namnet Superside och körde vid samma tävlingar som Superbike.[6] Säsongen innehöll nio deltävlingar. Världsmästare blev föraren Klaus Klaffenböck med burkslaven Christian Parzer från Österrike på en LCR-Suzuki.[7]

Slutställning
  1. Klaus Klaffenböck / Christian Parzer (LCR-Suzuki), 160 p.
  2. Steve Webster / Paul Woodhead (LCR-Suzuki), 120 p.
  3. Steve Abbott / Jamie Biggs (Windle-Yamaha), 111 p.

Källor

Externa länkar