Skogsödla

Skogsödla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
UnderklassDiapsider
Diapsida
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
UnderordningÖdlor
Lacertilia
FamiljEgentliga ödlor
Lacertidae
SläkteZootoca
Wagler, 1830
ArtSkogsödla
Z. vivipara
Vetenskapligt namn
§ Zootoca vivipara
Auktor(von Jacquin, 1787)
Utbredning
Skogsödlans utbredningsområde
Synonymer
  • Lacerta vivipara
  • Bergödla
Skogsödlor
Skogsödlor
Hitta fler artiklar om djur med

Skogsödla (Zootoca vivipara) är en upp till 18 cm lång ödla som placeras i det egna släktet Zootoca. Den förekommer i större delen av Europa och Asien, främst i skog och andra miljöer med fuktigt mikroklimat och hög vegetation.

Utseende och anatomi

Skogsödlan blir upp till 18 centimeter lång, varav själva kroppen utgör 3,9–6 cm för hanar och 4–7,4 cm för honor. Den har tre små fjällplåtar mellan näsborren och ögat. Ryggsidan är brunaktig, ofta med flera mörkare längsgående band och vitaktiga band eller prickar på vardera sidan. Svansen är ofta mörkare än kroppen, och är ofta delvis, eller helt, omönstrad. Hannen har gul mage med svarta fläckar och vit, blåaktig eller rödaktig strupe, medan honan är beige, gul eller blåaktig, med eller utan svarta fläckar, och med vitaktig strupe. Det förekommer en varietet, montana med olivgrön rygg och blåvit undersida och även en mörk form, nigra som är helt svart på ovansidan med något ljusare buk.[2]

Utbredning och systematik

Systematik

Tillsammans med sandödlan placerades den tidigare i det stora släktet Lacerta, men har efter en revidering av systematiken som enda art förts till det monotypiska släktet Zootoca.[3] Populationer i Alperna kallades tidigare bergödla.[4]

Utbredning

Den är vanlig i större delen av Europa och Asien, från norra Spanien, norra Italien och Nordmakedonien till Nordnorge, och från Irland i väst österut till ön SachalinRysslands östkust, Kina samt Hokkaido i Japan.[1][a] Skogsödlan lever i låglandet och i bergstrakter upp till 2900 meter över havet.[1]

Förekomst i Skandinavien

I Skandinavien finns den nästan överallt, med undantag för några få ställen i den svenska och norska fjällvärlden.[2][1] Skogsödla är tillsammans med sandödla och kopparödla de enda ödlor som naturligt förekommer i Skandinavien.

I Norden är varieteten nigra mycket sällsynt och förekommer nästan enbart i Danmark.[2]

Ekologi

Habitat

Arten förekommer vanligtvis i mer skyddade landskap än sandödlan, och gärna i skog och andra miljöer med fuktigt mikroklimat och hög vegetation.

Fortplantning

Arten blir i regel könsmogen vid omkring två års ålder. Parningen sker under våren, april till maj i större delen av utbredningsområdet, men senare i de norra delarna.[2][5] I större delen av utbredningsområdet föder den levande ungar, men i den södra delens lågländer är den ovipar, det vill säga att den lägger ägg. Levandefödande honor föder mellan 1 och 11 ungar, medan äggläggande lägger mellan 1 och 13 ägg.[1]

Som mest blir arten 9 år gammal.[2]

Film som visar skogsödlans beteende i det vilda

Föda

Skogsödlans byte utgörs av insekter och andra små leddjur som skinnbaggar, exempelvis stritar och bladlöss, men även fjärilslarver och -puppor samt spindlar.[5][2]

Predatorer

De vanligaste predatorerna är ormar. Även igelkottar, näbbmöss, hundar och katter kan ta skogsödlor, speciellt unga individer.[5]

Vinterdvala

Skogsödlan är mer anpassad för ett kyligt klimat än sandödlan, och går i de nordligare trakterna i vinterdvala under årets kallaste tid. Denna hibernation varierar givetvis med klimatet, men varar oftast mellan oktober och mars;[5] i norra Skandinavien kommer dock oftast inte de första ödlorna fram förrän i slutet på maj.[2]

Referenser

  1. ^ [a b c d e] Aghasyan, A., Avci, A., Tuniyev, B., Crnobrnja-Isailović, J., Lymberakis, P., Andrén, C., Cogalniceanu, D., Wilkinson, J., Ananjeva, N.B., Üzüm, N., Orlov, N.L., Podloucky, R., Tuniyev, S., Kaya, U., Böhme, W., Nettmann, H.K., Joger, U., Cheylan, M., Pérez Mellado, V., Borczyk, B., Sterijovski, B., Westerström, A., Schmidt, B., Terbish, K., Munkhbayar, K., Nazarov, R., Shi, L., Zhao, W. & Bi, J. 2019 Zootoca vivipara . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 26 maj 2020.
  2. ^ [a b c d e f g] Fog, Kåre; Schmedes, Adam; Rosenørn de Lasson, Dorthe (2001) [1997] (på danska). Nordens padder og krybdyr. København: G.E.C. Gads Forlag. sid. 282-289. ISBN 87-12-02982-3 
  3. ^ Zootoca, The Reptile Database, läst 2017-01-14.
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 746 
  5. ^ [a b c d] Chameka Day (2012). Zootoca vivipara Viviparous Lizard” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Zootoca_vivipara/. Läst 13 april 2013. 

Anmärkningar

  1. ^ några delar av utbredningsområdet syns inte på IUCN:s karta men de nämns i rubriken "Geographic Range"

Externa länkar