1758 — Ruđer Bošković utvecklar sin teori om krafter, där gravitationen kan vara repellerande på små avstånd. Så enligt honom kan så kallade vita hål existera
1963 — Roy Kerr löser Einsteins vakuumfältekvationer för oladdade symmetriska rotationssystem, vilket härleder kerrmetriken för roterande svarta hål
1963 — Maarten Schmidt upptäcker och analyserar den första kvasaren (3C 273) som en starkt rödförskjuten aktiv galaxkärna på ett avstånd av en miljard ljusår
1964 — Roger Penrose bevisar att en imploderande stjärna kommer att skapa en singularitet när den har bildat en händelseshorisont
1964 — Hong-Yee Chiu myntar ordet "kvasar" i en artikel i Physics Today
1964 — Den första kända användningen av termen "svart hål" görs av journalisten Ann Ewing
1965 — Ezra Newman, E. Couch, K. Chinnapared, A. Exton, A. Prakash och Robert Torrence löser Einstein–Maxwells fältekvationer för laddade rotationssystem
1966 — Jakov Zeldovich och Igor Novikov föreslår att man söker efter kandidater för svart hål bland binära system där den ena stjärnan avger optiskt ljus men knappt någon röntgenstrålning och vice versa.[1]
1967 — Jocelyn Bell upptäcker och analyserar den första radiopulsaren vilket är ett direkt bevis för neutronstjärnors existens[2]
1967 — Werner Israel presenterar beviset för att "svarta hål har inget hår" vid King's College London
1968 — Brandon Carter använder Hamilton–Jacobis ekvation att härleda första ordningens rörelseekvationer för en laddad partikel som rör sig i de yttre fälten i ett Kerr–Newman-svart hål
1969 — Roger Penrose diskuterar Penroseprocessen för extraktion av rotationsenergin från ett Kerr-svart hål
1975 — James Bardeen och Jacobus Petterson visar att rumtidens virvlar kring ett roterande svart hål kan fungera som ett gyroskop som stabiliserar ackretionsskivans och jetstrålarnas orientering
1994 — Charles Townes och hans kollegor observerar joniserad neongas som snurrar runt centrum av vår galax med så höga hastigheter att ett svart hål med en massa på 3 miljoner solar måste finnas i mitten[3]
2012 — Första visuella bevisen på svarta hål: Suvi Gezaris team vid Johns Hopkins University använder Hawaii-teleskopet Pan-STARRS 1 och publicerar bilder av ett supermassivt svart hål 2,7 miljoner ljusår bort som sväljer en röd jätte[4]
2015 — LIGO upptäckter karakteristiska gravitationsvågor från ett binärt system av svart hål som slår samman till ett svart hål, vilket ger de grundläggande parametrarna (exempelvis avstånd, massa och rotation) hos de tre involverade roterande svarta hålen
2019 — EHT-samarbetet släpper den första direkta bilden av ett svart hål, det supermassiva M87* i kärnan i galaxen Messier 87