Turkspråk
Turkspråk är en språkfamilj som talas totalt av cirka 150 miljoner människor. Folkgrupper som talar turkiska språk kallas för turkspråkiga folk eller turkfolk.
Beskrivning
Typiskt för turkspråk är agglutination, vokalharmoni, användandet av postpositioner, ordföljden subjekt–objekt–predikat samt avsaknaden av genus.
De idag mest talade turkspråken är turkiska (>80 milj), azerbajdzjanska (37 milj), uzbekiska (18 milj), turkmeniska (4 milj), tatariska (8 milj), kazakiska (20 milj) och kirgiziska (3 milj).
Klassificering
Enligt en omstridd hypotes ingår turkspråk i en större språkgrupp, altaiska språk, tillsammans med bland annat mongoliska språk.[1] Turkspråken indelas i nedanstående undergrupper.
- 1. Sydvästturkiska språk (oghuziska)[1]
- Väst
- Öst
- turkmeniska, khorasanturkiska
- Syd
- Qashqaiska, aynallu, sonkor, afshariska
- Salar
- Petjenegiska (utdött)
- 2. Sydöstliga (uiguriska, tjagataiska, karlukiska)[1]
- Tjagataiska
- Tjagataiska (utdött)
- Väst
- Öst
- Tjagataiska
- 3. Nordvästliga (kiptjakiska)[1]
- Kiptjakbolgariska
- Tatariska, basjkiriska, baraba
- Kiptjakkumaniska (kiptjakoghuziska, pontokaspiska)
- krimtatariska,[a] kumykiska, karaimiska, krymtjakiska, karatjajbalkariska (karatjajska, balkariska), urum,[a] kumaniska (utdött), kiptjakiska (utdött)
- Kiptjaknogaiska
- Kazakiska, karakalpakiska, nogaiska
- Kirgizkiptjakiska[b]
- Kiptjakbolgariska
- 4. Nordöstliga (sibiriska)[1]
- 5. Oghuriska (bolgariska, tjuvasjiska)
- Tjuvasjiska,[1] bolgariska (utdött), khazariska (utdött)
Kommentarer
Referenser
|