Voltas stapel

Voltas stapel var det första elektriska batteriet i modern tid. Det konstruerades år 1800 av italienaren Alessandro Volta. Hans namn återfinns inte bara i denna uppfinning, utan även i måttenheten för elektrisk spänning: volt.

Batteriet bestod av en stapel av silver- och zinkskivor med mellanlägg av tyg eller poröst papper indränkt med en elektrolyt. Volta förbättrade senare sitt batteri genom att använda koppar- och zinkelektroder i ett kärl med utspädd svavelsyra och kunde då sönderdela vatten och utfälla ädelmetaller på elektrolytisk väg.^[1]

Voltastaplen är till skillnad från brunstensbatteriet beroende av luftens syre och är på så vis en god illustration av zink-luftbatteriets funktionssätt.