William Halsey, Jr.
| William Halsey | |
 | |
| Född | 30 oktober 1882[1][2][3] Elizabeth, USA |
|---|---|
| Död | 16 augusti 1959[1][2][4] (76 år) Fishers Island, USA |
| Begravd | Arlingtonkyrkogården |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Naval War College United States Naval Academy United States Army War College Pingry School  |
| Sysselsättning | Sjöofficer |
| Barn | William Frederick Halsey, III (f. 1916) |
| Föräldrar | William F. Halsey, Sr.[5] Anna Masters Brewster[5] |
| Utmärkelser | |
| Riddare med storkors av Brittiska imperieorden Vasco Núñez de Balboas orden National Defense Service Medal Asiatic-Pacific Campaign Medal Södra korsets orden Boyacaorden Chilenska förtjänstorden Frälsarens orden American Campaign Medal Distinguished Service Medal Navy Cross Tjeckiska Segermedaljen World War II Victory Medal Navy Distinguished Service Medal Aviation Hall of Fame and Museum of New Jersey Brasiliens flygförsvarsförtjänstorden | |
| Redigera Wikidata | |
William Frederick "Bull" Halsey, Jr. född den 30 oktober 1882, död 20 augusti 1959, var en amerikansk amiral i USA:s flotta
Biografi
William Halsey blev officer 1904 och deltog med utmärkelse som jagarchef i första världskriget. 1922–1924 var han marinattaché i Berlin och de skandinaviska huvudstäderna. 1935 tog Halsey flygcertifikat och ägnade sig därefter huvudsakligen åt sjöflyget. Han blev 1938 konteramiral och 1941 viceamiral och chef för det amerikanska marinflyget i Stilla havet. Vid anfallet mot Pearl Harbour 7 december 1941 befann han sig till sjöss på särskilt uppdrag och kunde inte delta i försvaret. Halseys styrkor blev sedan de allierade styrkorna i Sydostasien nedkämpats USA:s främsta operativa förband och organiserade 18 april 1942 Doolittleräden.[6]
Han fick i oktober 1942 befälet över USA:s samlade sjöstridskrafter i södra stillahavsområdet och befordrades till amiral i november samma år. Under fortsättningen av kriget alternerade han med Raymond A. Spruance som chef för centrala Stillahavsflottans operativa enheter. Han ledde de allierade styrkorna vid övertagandet av Guadalcanal i februari 1943. I mars samma år blev Halsey befälhavare för den nybildade 3:e flottan.
Halsey lämnade södra Stilla havet i maj 1944 eftersom kriget trycktes mot Filippinerna och Japan. Från september 1944 till januari 1945 ledde han den tredje flottan i slag för att ta Palau, Leyte och Luzon. I slaget vid Leytebukten lyckades han förinta en stor del av den japanska flottan i vad som sägs vara en avgörande insats i kriget. Halsey förde befäl över den tredje flottan till krigets slut och var närvarande ombord på sitt flagskepp USS Missouri när Japan kapitulerade där den 2 september 1945. Efter krigets avslutande strider tilldelades Halsey i december 1945 den högsta amiralsgraden och blev då femstjärnig amiral (Fleet Admiral).
Halsey gick i pension i mars 1947. Han fick sitt smeknamn "Bull" efter sitt valspråk "Hit hard, hit fast, hit often".
Amiral Halsey finns omnämnd i Paul McCartneys låt Uncle Albert/Admiral Halsey" från LP:n Ram 1971.
Referenser
Noter
- ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 436, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/William-F-Halsey-Jrtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ TracesOfWar, TracesOfWar person-ID: 73419.[källa från Wikidata]
- ^ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: William_Frederick_HalseyStore_norske_leksikon.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] geni.com.[källa från Wikidata]
- ^ Halsey, William i Svensk uppslagsbok (andra upplagan, 1947–1955)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör William Halsey.
