Iridium

Den här artikeln handlar om grundämnet. För kommunikationssystemet, se Iridium (satellittelefoni).
Iridium
Nummer
77
Tecken
Ir
Grupp
9
Period
6
Block
d
Rh

Ir

Mt
OsmiumIridiumPlatina
[Xe] 4f14 5d7 6s2
77Ir



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa192,217 u
UtseendeSilvrigt vit
Fysikaliska egenskaper
Densitet22 560 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt2 739 K (2 466 °C)
Kokpunkt4 701 K (4 428 °C)
Molvolym8,52 × 10-6 /mol
Smältvärme26,1 kJ/mol
Ångbildningsvärme604 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie135 (180) pm
Kovalent radie137 pm
JonisationspotentialFörsta: 880 kJ/mol
Andra: 1 600 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 4f14 5d7 6s2
e per skal2, 8, 18, 32, 15, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd6, 4, 3, 2 (svag bas)
Elektronegativitet2,20 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturkubisk (ccp)
Ljudhastighet4 825 m/s
Elektrisk konduktivitet19,7 × 106 A/(V × m)
Mohs hårdhet6,5
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Iridiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
191Ir 37,3 %
Stabil
191mIr {syn.} 241 år IT 0,155
193Ir 62,7 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Iridium är en vit metall med något gulaktig ton i platinafamiljen. Till platinametallerna hör även platina, osmium, palladium, rutenium och rodium. Iridium upptäcktes av engelsmannen Smithson Tennant i resterna efter att råmaterial av platina hade upplösts av kungsvatten. Namnet kommer antingen av gudinnan Iris eller latinets iris, ”regnbåge”, men bägge syftar på iridiums olikfärgade salter, som dessutom är kraftiga.

Tennant gjorde upptäckten 1803. Det var också han som namngav det nyupptäckta elementet.[1]

Förekomst

Iridium finns inte i stora mängder på jorden, men är desto vanligare i rymden. I samband med meteoritnedslag får jorden en tillfällig förhöjd halt av iridium som sedan sedimenterar på havsbottnen. Förhöjda halter av iridium i en specifik del av en lagerföljder är därför en tillförlitlig indikation på att ett meteoritnedslag skett vid tidpunkten för sedimentens avsättning.

Egenskaper

Iridium är mycket hårt och bräckligt vilket gör det svårt att maskinbearbeta. Iridium är den korrosionsbeständigaste av alla metaller. Iridium angrips inte av några syror utan endast av smälta salter som natriumklorid, NaCl och natriumcyanid, NaCN. Den uppmätta densiteten är något lägre än osmiums men teoretiska beräkningar utifrån kristallstrukturen har indikerat att iridium är något tätare och borde ge högre densitet, 22,65 kg/dm³, än osmium, 22,61 kg/dm³. För närvarande är det alltså osäkert vilket grundämne som har högst densitet.

Framställning och användning

Iridium utvinns som biprodukt i nickelgruvor. Det ingår i arkivmetern i Paris som består av 90 % platina och 10 % iridium, och vars längd fram till år 1960 var definitionen av en meter. Standardkilogrammet är gjort av samma legering. Metallen används i elektriska kontakter och i legeringar som ska tåla höga temperaturer.

Källor

  1. ^ iridium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 11 maj 2015.