Northumbria

Northumbria
Norþanhymbra Rīċe (fornengelska) Regnum Northanhymbrorum (latin)
← ← 654–954 e.Kr → → →
Northumbriskt mynt. Aversen visar kung Aldfriths namn; reversen ett lejon med tredelad svans.
Northumbria, ca år 700
Huvudstad	Norra: Bamburgh Södra: York
Språk	northumbrisk fornengelska, kumbriska, latin, fornnordiska
Religion	Romersk-katolsk kristendom Även keltisk kristendom, asatro samt spår av tidigare keltisk och germansk religion.
Statsskick	monarki
Bildades	654
– bildades ur	Bernicia och Deire
Upphörde	954
– upphörde genom	invasion av vikingar uppgående i Wessex invasion av skottar
– uppgick i	Danelagen Kungariket Wessex Skottland
Valuta	sceat
Idag del av	Storbritannien

Northumbria var ett anglosaxiskt kungadöme från 654 till början av 900-talet i vad som nu är norra England och sydöstra Skottland. Namnet har uppstått ur det förhållande att riket låg norr om floden Humber.^[1]

Historia

Landet bildades genom att rikena Deira och Bernicia förenades av Ethelfrid, kung av Bernicia, omkring år 604. Vid ett slag vid floden Idle år 616 blev han dödad av kung Raedwald av East Anglia som satte Edwin son till Aella, en tidigare kung över Deira, på tronen.

Edwin konverterade till kristendomen 627 och blev den av kungarna i England som var mäktigast. Han erövrade ön Isle of Man och Gwynedd i norra Wales. I ett slag mot kungen av Mercia och Gwynedds exilkung år 633 förlorade han dock. Efter hans död splittrades riket åter upp i Bernicia och Deira, en delning som dock bara varade i ett år eftersom de bägge kungarna blev dödade.

Efter att Oswald, son till Ethelfrid, blev kung 634 slog han, med hjälp av en skotsk styrka, Cadwallon, Mercias kung, vid slaget vid Heavenfield. Under Oswald byggdes klostret vid Lindisfarne, troligen efter förebild från klostret vid Iona som låg i Dalriada, ett skotskt kungadöme.

Oswald dog 642 vid slaget vid Maserfield mot kung Penda av Mercia. Kriget mellan Northumbria och Mercia fortsatte och år 655 anföll Penda igen, men Oswiu, en bror till Oswald, som blev kung efter hans död, vann slaget vid Winwaed där Penda dödades. Genom den segern kunde Northumbria ta över Mercia.

De behöll, med undantag för en period i slutet av 650-talet, makten över Mercia fram till 685 då pikterna anföll och vann vid Nechtansmere.

Efter slaget minskade Northumbrias maktställning och efter vikingarnas ankomst kom enbart de nordligare delarna att behålla sin självständighet.

Kungar av Northumbria

Referenser