Tomas Brolin
| Tomas Brolin | ||||
 Tomas Brolin på Idrottsgalan i Globen den 14 januari 2013. | ||||
| Personlig information | ||||
|---|---|---|---|---|
| Fullständigt namn | Per Tomas Brolin | |||
| Födelsedatum | 29 november 1969 | |||
| Födelseort |  Hudiksvall, Sverige | |||
| Längd | 178 cm | |||
| Position | Anfallare, mittfältare | |||
| Juniorlag | ||||
| ||||
| Seniorlag* | ||||
| ||||
| Landslag | ||||
| ||||
| * Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna. | ||||
Per Tomas Brolin, född 29 november 1969 i Hudiksvall,[1] är en svensk före detta fotbollsspelare (mittfältare/anfallare), främst känd som en av de mest framstående spelarna i det svenska landslag, som 1994 tog VM-brons i USA. Brolin rankas allmänt som Sveriges bästa fotbollsspelare under första hälften av 1990-talet. Under denna tidsperiod lyckades han vinna såväl UEFA-cupen som Cupvinnarcupen och tilldelades Guldbollen två gånger.
Tomas Brolin avslutade sin fotbollskarriär i augusti 1998 och har därefter försörjt sig som ägare av fastigheter och restauranger samt som affärsman.
Brolin är som medlem nummer 37 invald i Svensk fotbolls Hall of Fame.
Fotbollskarriär
Tidiga år
Brolin började 1976[2] som sexåring spela fotboll i Näsvikens IK,[3] där han åtta år senare (som 14-åring) fick göra debut i A-laget i division fyra.[4] Fram till 1986 gjorde han 10 mål på 36 A-lagsmatcher med klubben.[2]
Han sökte sig därefter till fotbollsgymnasiet i Sundsvall och fick där GIF Sundsvalls tränare Anders Grönhagen som instruktör. Den före detta landslagsmannen, som fört sitt lag två divisioner uppåt i seriesystemet, 1985 som spelare till division två, och året efter som tränare upp till Allsvenskan, såg potentialen i den tekniske målfarlige Brolin som raskt värvades. Samma år, 1987, fick Brolin göra sin debut i Allsvenskan – 17 år gammal.[5] Han hade sedan några lite krångligare år med småskador då hans utveckling bromsades en aning, innan han inför säsongen 1990 värvades av regerande svenska mästarna IFK Norrköping.[5]
Genombrott och landslagsspel
Brolins genombrott i Sverige kom i premiärmatchen 1990. Då besegrade IFK Norrköping hemma på Norrköpings Idrottspark IFK Göteborg (som ändå stod som mästare vid säsongens slut) med 6–0, varav tre[2] mål från Brolin. Det var också i denna match som han spontant började använda sig av den målgest (ett hopp upp i luften, snurrande ett varv motsols med höjd högerarm) som han härefter alltid kom att använda då han gjorde mål.
Brolin fortsatte att spela bra och under våren 1990 fick han debutera i landslaget. Detta under förbundskaptenen Olle Nordin som först varit tveksam till att ta ut den till helt nyligen tämligen okände 20-åringen. Brolin hoppade in i den näst sista matchen innan VM-slutspelet i Italien, på Råsunda mot Wales, och gjorde då två mål.[2]
Pressen skrev snabbt upp honom som en ny svensk blivande stjärna, och krav på att han skulle få mycket speltid i VM restes från mediahåll.[källa behövs] Brolin kom att få starta i Sveriges alla tre gruppspelsmatcher och i premiärmatchen mot Brasilien gjorde han Sveriges enda mål[2] i en match som slutade 1–2 – precis som Sveriges övriga matcher i turneringen.
Proffsspel och guldboll
Under VM fick många klubbar upp ögonen för Brolin och det stod tidigt klart att han ganska snart skulle lämna Sverige för proffslivet. Nykomlingen Parma AC i italienska Serie A blev till slut klubben som lockade över honom. Han tog också ganska omgående en ordinarie plats i laget och blev en av dess viktigaste spelare. Under hösten förärades Brolin Guldbollen som Sveriges bästa fotbollsspelare 1990.
Väl i Italien och Parma bildade Brolin snabbt ett effektivt partnerskap med Alessandro Melli, som liksom Brolin var 20 år gammal. Melli var anfallaren och straffområdesspelaren som drog nytta av framspelaren Brolin i en släpande anfallares roll. Tillsammans gjorde duon 20 mål, med 7 mål och åtskilliga framspelningar för Brolin, när Parma under debutsäsongen slutade 5:a i Serie A och första gången i klubbens historia kvalificerade sig för Europa.
Under säsongen 1991/92 spelade Brolin i alla 34 Serie A-matcher och gjorde 4 mål när Parma slutade på 6:e plats.[6] I cupen, Coppa Italia, gick det än bättre, både för Brolin och laget. Brolin gjorde sammanlagt två mål, ett i 1-1-mötet med Fiorentina och det andra i 1-0-segern över Sampdoria i semifinalen. Parma slog sedan Juventus med sammanlagt 2-1 över två matcher för att lyfta klubbens första trofé i historien.
Säsongen 1992/93 deltog Parma i den Europeiska Cupvinnarcupen, och stärkta med de två utländska importerna Faustino Asprilla och Sergio Berti gick man långt. Tillskotten innebar dock att speltiden för Brolin, som fortsatt spelades i en anfallsroll, såväl i Europa som i den inhemska ligan, blev mindre; detta då man med dåtidens regler endast fick ha med tre utländska spelare i matchtruppen. Brolin spelade dock hela matchen då Parma tagit sig ända till Cupvinnarcupens final på Wembley Stadium och där besegrat belgiska Royal Antwerp FC med 3-1.
Efter köpen av Gianfranco Zola och Massimo Crippa inför säsongen 1993/94 blev Brolins roll i laget en annan. Han spelades nu allt mer konsekvent, efter att framgångsrikt ha provat på det under föregående säsong, i en offensiv mittfältsroll. Tröja nr 11 byttes mot nr 7 och Brolin intog en position till höger bredvid Crippa och Gabriele Pin. Klubben nådde åter finalen i Europeiska Cupvinnarcupen efter att ha slagit ut AFC Ajax och Benfica på vägen till Köpenhamn, där man mötte Arsenal FC. Trots att Brolin gjorde en mycket bra match, med bland annat ett stolpskott, förlorade Parma med 1-0.[7]
EM- och VM-framgångar, stjärnstatus
Inför och under Europamästerskapet i Sverige 1992 var Brolin en av Sveriges bästa spelare. Detta då han svarade för två mål i gruppspelet (1–0 mot Danmark och det avgörande målet i 2–1-matchen mot England). Sverige blev utslaget först i semifinal mot Tyskland.
Vid VM i fotboll 1994 var Brolin i yppersta form och efter att ha blivit nedflyttad från anfallet till mittfältet från och med andra matchen blev han det svenska lagets kreativa centrum. Han stod själv för tre mål i turneringen: 1–1-målet mot Ryssland i gruppspelet (på straffspark), 1–0-målet i kvartsfinalen mot Rumänien och 1–0-målet i bronsmatchen mot Bulgarien. Vidare spelade Brolin fram till ett flertal mål, bland annat 2–0- och 3–0-målen i Bulgarienmatchen. Brolins prestationer under VM uppmärksammades genom att han fick plats i turneringens världslag.
Brolin stod nu på toppen av sin karriär. Hans ödmjukhet i media[8] gjorde honom populär hos svenska folket, och han betraktades av många som Sveriges bästa fotbollsspelare. I klubblaget Parma AC var han navet spelet kretsade kring, och i landslaget framkom det alltmer tydligt att förbundskapten Tommy Svensson ofta vände sig till Brolin för att få hans synpunkt när beslut om lagets utformning skulle fattas.
Skadan som ändrade allt
Under en EM-kvalmatch den 16 november 1994 mot Ungern på Råsunda fotbollsstadion – samtidigt som han spelade fram till Martin Dahlins 2–0-mål – bröt Brolin sin vänstra fot då han fått den under sig. Efter denna allvarliga skada skulle han aldrig komma tillbaka till den nivå han under flera år etablerat sig på.
Efter konvalescenstid, rehabiliterad skada och misslyckande med att återta en startplats i Parma blev flytten till Leeds United 1995 ett stort bakslag i förhållande till de högt ställda förväntningarna (vid den tiden det dyraste utländska köpet av en engelsk klubb). Efter säsongen 1995/96 och kontroverser med ledningen dök Brolin aldrig upp på klubbens försäsongsupptakt i augusti 1996. Han bötfälldes, och lånades senare ut till schweiziska FC Zürich där det dock bara blev tre matcher i ligan – trots att både Brolin själv och Zürich ville utöka lånetiden.
Problem i Leeds
Problemet var att Leeds nye manager George Graham genast ville se sin spelare i träning på Elland Road. Brolin vägrade, och hotade att ge upp karriären om han tvingades tillbaka till klubben. Plötsligt var en öppning möjlig då UC Sampdoria med svenske tränaren Sven-Göran Eriksson lagt ett bud på sin landsman. Det stupade dock i sista stund då det visade sig att Brolins skada ännu inte var helt läkt och att han hade en metallskruv kvar i sin tidigare brutna fot.
Leeds ville nu ha hem sin spelare för att få en andra åsikt om skadan. Brolin visade vid den här tiden upp en alltmer hård sida av sig själv i media och pajkastningen mellan honom själv och klubben fick stora proportioner i pressen. I december samma år (1996) hyrdes Brolin, tack vare att han själv lagt ut pengar ur egen ficka, ut till sin gamla klubb Parma AC som var beredda att ge honom en ny chans. Succén uteblev dock och han återvände efter säsongens slut i juni 1997 till Leeds United.
Senare under sommaren ratades Brolin från klubbens försäsongsläger i Sverige; det var nu tydligt att manager Graham inte tänkte satsa på honom. Problemen löste sig inte heller under säsongsupptakten då Brolin bara fick träna med reservlaget. I slutet på oktober kom han överens med Leeds ledning om en ömsesidig uppsägning av kontraktet.
Karriärslutet
Brolin var nu klubblös men dök snart åter upp på scenen i den hårt prövade Premier League-klubben Crystal Palace FC. Brolin fungerade först enbart som spelare; senare blev han mer av assisterande coach/tolk (mellan engelska och italienska) åt spelande tränaren Attilio Lombardo. Inte heller detta arrangemang blev någon lyckträff, Brolin kom aldrig tillbaka till något som liknade en god form och häcklades allmänt i England för sin runda figur. Efter klubbens respass ur högsta ligan och då Brolins kontrakt löpt ut i maj 1998 lämnade han klubben för att åka hem till Sverige och fundera över sin fotbollsframtid.
Den 12 augusti samma år kom beskedet att Tomas Brolin hade för avsikt att avsluta sin fotbollskarriär.[2] 29 augusti gjorde han sin sista match; han var inhoppande målvakt de sista 15 minuterna i en match för Hudiksvalls ABK. Brolin slutade sin karriär som fotbollsspelare vid 28 års ålder.
Brolin har i efterhand blivit vald till nummer två på listan över de sämsta förvärven i Premier Leagues historia.[9]
Efter fotbollskarriären
Efter fotbollskarriären har Brolin rönt diverse uppmärksamhet då han givit sig in i fastighetsbranschen och haft ett förhållande med Annika Duckmark (före detta Fröken Sverige). År 1999 bildade Brolin tillsammans med sina vänner Björn Borg, Dr. Alban och Mattias Frisk musikgruppen Friends in Need, som samma år släppte singeln Alla vi.
Den 10 december 2007 kom han på 23:e plats i en European Poker Tour-turnering i Prag och vann € 12 650.[10]
Brolin deltog i den andra säsongen 2009–2010 av TV-programmet Mästarnas mästare, som visades i Sveriges Television där han slutade på en fjärdeplats.
Tomas Brolin är även känd som tidigare (åren 2000[11]–08) ägare av Undici på Östermalm i Stockholm, en restaurang som var inriktad på italiensk och norrländsk mat.[3] År 2008 lades Brolins restaurang ner efter att för andra gången ha förlorat sitt utskänkningstillstånd.[12]
Sedan 1997[13] har Brolin varit hälftenägare i bolaget Twinnovation AB, som marknadsför det egentillverkade dammsugarmunstycket Twinner.[14]
Invald i Hall of Fame
Tomas Brolin valdes år 2010, i den 8:e selektionen och som dess medlem nummer 37 in i Svensk fotbolls Hall of Fame. Motiveringen löd: "Trots allsvensk rutin var utvecklingen 1990 spektakulär. En imponerande vårsäsong innebar VM-spel och mål mot Brasilien. Tomas blev kvar i Italien där hans genombrott sammanföll med Parmas. Vid nästkommande VM tog han plats i världslaget."
Privatliv
Brolin har två barn. Hans första barn är en son med fotomodellen Susan Hardenborg,[3] och det andra en dotter med Chatrin Strömberg.[1] Sedan 2013 är Tomas Brolin gift med Marielle Brolin (tidigare Larsson). Bröllopet hölls i Las Vegas på USA:s självständighetsdag och Marielles födelsedag, den 4 juli.
I populärkulturen
I samband med VM-turneringen 1994 blev låten Brolin, Brolin (framförd av Spirella Girls) något av en svensk sommarplåga. Låten är en omarbetad version av Dolly Partons låt Jolene.
Meriter
Med landslag[5]
- A-landskamper/mål: 47/26 (eller 47/27[5][a]) mål (1990–1995)
- VM-slutspel (2): 1990, 1994
- VM-medaljer (1): 3:a 1994
- EM-medaljer (1): 3:a 1992[5] (Bronsmatch spelas ej i EM från och med 1984; båda förlorande semifinallag erhåller bronsmedalj).
- OS-turneringar (1): 10 matcher/4 mål (1992)[5]
- Svenska Dagbladets guldmedalj 1994 (tilldelades hela Fotbollslandslaget)
Med klubblag[5]
- Italienska cupen (1): 1992
- Cupvinnarcupen (1]: 1993
- Uefa Super Cup (1): 1994
- Uefacupen (1): 1995
Individuellt[5]
- Guldbollen som Sveriges bästa fotbollsspelare (2): 1990 och 1994
- Världslaget (1): uttagen i Fifa:s världslag efter VM 1994[15]
- Invald 2010 i Svensk fotbolls Hall of Fame, som nummer 37.[16]
Kommentarer
- ^ 2010 debatterades om Roland Nilssons mål i landskampen mot Norge augusti 1991 istället skulle tillskrivas Tomas Brolin. Källa: TT/Eurosport.
Referenser
- ^ [a b] Wikner, Hans (27 november 2009). ”Arkiverade kopian”. Sydsvenskan. Arkiverad från originalet den 25 november 2014. https://web.archive.org/web/20141125134618/http://www.sydsvenskan.se/familj/fodelsedag/fick-sitt-andra-barn-i-ar/. Läst 10 oktober 2014.
- ^ [a b c d e f] TT (1998-08-12): "Alla fakta om Tomas Brolin". aftonbladet.se. Läst 27 mars 2015.
- ^ [a b c] Wikner, Hans (2009-11-27): "Fick sitt andra barn i år". Arkiverad 25 november 2014 hämtat från the Wayback Machine. sydsvenskan.se. Läst 27 mars 2015.
- ^ SVT Gävleborg (2010-11-05): "Tomas Brolin får hederspris". svt.se. Läst 27 mars 2015.
- ^ [a b c d e f g h] "Brolin, Tomas". svenskfotboll.se. Läst 27 mars 2015.
- ^ "Tomas Brolin to Leeds – When a Big Money Move Went Wrong The Transfer Tavern". Arkiverad 23 juli 2012 hämtat från the Wayback Machine. footballtransfertavern.com.
- ^ JOE LOVEJOY in Copenhagen (1994-05-05). "European Cup-Winners Cup: Smith's strike brings Arsenal European glory: Battling Londoners make light of the loss of Wright and Jensen - Sport". The Independent. Retrieved 2012-06-08.
- ^ Körnung, Anna (2012/07): "Frälsaren". fokus.se. Läst 27 mars 2015.
- ^ "50 worst footballers". The Times. 4 juli, 2007. Läst 2010-01-25.
- ^ Resultatlista. thehendonmob.com.
- ^ Roos, Malin (2005-10-22): "Brolin firar med glimrande stjärnfest". expressen.se. Läst 27 mars 2015.
- ^ Mavrec, Marcella (2008-10-17): ”Tomas Brolin om domen: "Jag är chockad"”. expressen.se. Läst 27 mars 2015.
- ^ "Bolagets historia". Arkiverad 30 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine. expressen.se. Läst 27 mars 2015.
- ^ Lühr, Mathias (2013-04-21): ”Brolin: "Zlatan har inte fått med sig de andra"”. expressen.se. Läst 27 mars 2015.
- ^ ”Brolin med i världslaget”. DN.SE. 16 juli 1994. https://www.dn.se/arkiv/sport/brolin-med-i-varldslaget/. Läst 5 juli 2021.
- ^ "Hall of Fame!". bolletinen.se. Läst 27 mars 2015.
| Företrädare: Peter Forsberg |
Victoriastipendiet Tomas Brolin 1995 |
Efterträdare: Sara Wedlund |
| |||||||||||||||||