USA:s senat

USA:s senat
United States Senate
118:e kongressen
Senatens emblem
Typ
UtformningÖverhus
Ledning
OrdförandeKamala Harris, USA:s vicepresident (Dem)
sedan 20 januari 2021
Tf. presidentPatty Murray (Dem)
sedan 3 januari 2023
MajoritetsledareChuck Schumer (Dem)
sedan 20 januari 2021
MinoritetsledareMitch McConnell (Rep)
sedan 20 januari 2021
Struktur
Antal platser100
118th United States Senate.svg
Politiska grupperMajoritet (51)

Minoritet (49)

Val
Valsystemmajoritetsval i enmansvalkretsar
Senaste valet8 november 2022
Nästa val5 november 2024
Mötesplats
United_States_Senate_Floor.jpg
Senatkammaren
Kapitolium
Washington, Columbiadistriktet
Webbplats
www.senate.gov

USA:s senat eller Förenta staternas senat (engelska: United States Senate) är den ena av två kamrar i USA:s kongress, som är landets federala lagstiftande församling. Den andra kammaren är representanthuset. Av dessa två kamrar brukar senaten räknas som överhuset. Senatens exklusiva befogenheter inkluderar bland annat att godkänna traktat presidenten ingått med andra länder, godkänna tillsättandet av höga ämbeten samt att döma i riksrättmål.

Genom en kompromiss i arbetet med USA:s konstitution blev senaten ett organ i första hand för delstaterna, vilket medför att folkrika delstater inte har fler senatorer än de mindre folkrika. Eftersom varje delstat har två senatorer och USA sedan 1959 har 50 delstater finns det 100 platser i den federala senaten. USA:s vicepresident är senatens ordförande (engelska: President of the Senate) som saknar rösträtt, men som har utslagsrösten ifall en omröstning i senaten skulle utfalla med lika röstetal; om vederbörande ej är närvarande vid en sådan omröstning faller förslaget.

Den 118:e kongressen tillträdde den 3 januari 2023. Mandatfördelningen är 51 för Demokraterna och 49 för Republikanerna. Antalet registrerade demokrater i senaten är visserligen endast 48, men de tre oberoende ledamöterna har också valt att ingå i den demokratiska partigruppen.

Senatskammaren ligger i den norra flygeln av Kapitolium i Washington, D.C.

Mandatperiod, val och valbarhet

Senaten består av två ledamöter från var och en av USA:s delstater, kallade senatorer. Sedan 1959, när Alaska[1] och Hawaii[2] blev amerikanska delstater, har senaten därför haft 100 ledamöter, kallade senatorer. Mandatperioden för senatorerna är sex år.[3][4]

Ursprungligen valdes senatorerna av delstatsförsamlingarna[3] men sedan det sjuttonde författningstillägget ratificerades 1913 väljs senatorerna genom allmänna val.[5][4] Senatorerna är sedan inrättandet av senaten indelade i tre jämstora klasser, benämnda I, II och III. Vartannat år tillsätts en tredjedel av senatens platser, genom allmänna val till en av klasserna.[4][6]

Samtidigt som val genomförs till senaten sker val till samtliga platser i representanthuset, där mandatperioden är två år. Vartannat val till kongressen genomförs samtidigt som presidentvalet. De val till kongressen som sker mellan presidentvalen kallas mellanårsval.

Om en senator avgår under pågående mandatperiod utses dennas ersättare av delstatens guvernör eller delstatsförsamling, till dess en ordinarie efterträdare har utsetts genom fyllnadsval eller i allmänna val.[5]

För att kunna väljas till senator måste kandidaten uppfylla samtliga följande tre villkor:

  1. ha fyllt 30 år
  2. ha varit medborgare i USA under 9 år
  3. vid tidpunkten för valet vara bosatt i den delstat vederbörande ska representera.[4][7]

Det finns inga konstitutionella begränsningar för hur många gånger en senator kan väljas om.

Valsättet med majoritetsval i enmansvalkretsar gör att USA politiskt har ett utpräglat tvåpartisystem, dominerat av Demokratiska partiet och Republikanska partiet. De oberoende senatorerna, Angus King från Maine, Bernie Sanders från Vermont och Kyrsten Sinema från Arizona, ingår i demokraternas partigrupp.[8][9]

Senatens klasser

Senatens tre klasser fördelar sig mellan delstaterna enligt följande tabell.[10][11][12]

Klass I
Nästa val: 2024 
Klass II
Nästa val: 2026 
Klass III
Nästa val: 2028 
Arizona Alabama Alabama
Kalifornien Alaska Alaska
Connecticut Arizona Arizona
Delaware Colorado Arkansas
Florida Delaware Kalifornien
Hawaii Georgia Colorado
Indiana Idaho Connecticut
Maine Illinois Florida
Maryland Iowa Georgia
Massachusetts Kansas Hawaii
Michigan Kentucky Idaho
Minnesota Louisiana Illinois
Mississippi Maine Indiana
Missouri Massachusetts Iowa
Montana Michigan Kansas
Nebraska Minnesota Kentucky
Nevada Mississippi Louisiana
New Jersey Montana Maryland
New Mexico Nebraska Missouri
New York New Hampshire Nevada
North Dakota New Jersey New Hampshire
Ohio New Mexico New York
Pennsylvania North Carolina North Carolina
Rhode Island Oklahoma North Dakota
Tennessee Oregon Ohio
Texas Rhode Island Oklahoma
Utah South Carolina Oregon
Vermont South Dakota Pennsylvania
Virginia Tennessee South Carolina
Washington Texas South Dakota
West Virginia Virginia Utah
Wisconsin West Virginia Vermont
Wyoming Wyoming Washington
Wisconsin

Fyllnadsval vid vakanser

Om en senator avgår, avlider eller avsätts innan mandatperiodens slut ska delstatens guvernör utlysa fyllnadsval (engelska: special election), och en ny senator väljas för återstoden av den ursprungliga mandatperioden.[5] Delstatsförsamlingarna avgör själva, genom lagstiftning, när, var och hur valet ska hållas.[13] Delstatsförsamlingarna får också tillåta delstatens guvernör att utse en senator att fullgöra uppdraget fram till dess att ett sådant fyllnadsval har genomförts.[5]

Under 2021 hade 37 delstater lagstiftning som innebar att fyllnadsval enbart genomförs i samband med ett av delstatens ordinarie val, medan de övriga 13 delstaterna hade särskilda lagstiftade datum eller tidsperioder för fyllnadsval.[14] I alla utom fyra delstaterna – nämligen North Dakota, Oregon, Rhode Island och Wisconsin – hade guvernören rätt att utse en tillfällig senator. Åtta delstater har reglerat att den tillfälliga senatorn måste representera samma parti som den avgångna; i Hawaii och Utah får guvernören välja senatorn bland tre föreslagna kandidater; i Connecticut måste guvernörens val av tillfällig senator godkännas av delstatsförsamlingen.[14]

Ledamotskap

Ed

Konstitutionen kräver att senatorer avlägger en ed eller ett löfte att stödja konstitutionen.[15] Genom lag föreskrivs följande ed för alla federala ämbetsmän (förutom presidenten som tar en särskild ed i som föreskrivs i USA:s konstitution), inklusive senatorer:

"Jag, ___ ___, svär högtidligt (eller lovar) att jag kommer att stödja och försvara USA:s konstitution mot alla fiender, utländska och inhemska; att jag kommer att bära sann tro och lojalitet på detsamma; att jag tar denna skyldighet fritt, utan någon mental reservation eller syftet med undanflykt; och att jag kommer väl och troget att utföra arbetsuppgifterna på det ämbete som jag ska komma in på. Så hjälpe mig Gud."
[16]

Lön och förmåner

Årslönen för varje senator sedan 2009 är 174 000 dollar; presidenten pro tempore och partiledare får 193 400 dollar.[17]

Tillsammans med löner, får senatorer pensions- och hälsofördelar som är identiska med andra federala medarbetare.[18]

Uteslutning och andra disciplinära åtgärder

Senaten kan utesluta en senator med två tredjedelar av rösterna. Femton senatorer har blivit uteslutna i senatens historia; William Blount, för förräderi, år 1797 och fjorton senatorer år 1861 och 1862 för att stödja utträdet av delstaterna som bildade Amerikas konfedererade stater. Även om ingen senator har blivit utesluten sedan 1862, har många senatorer valt att avgå när de utsätts för uteslutningsförfaranden. Senaten har också censurerat och fördömt senatorer; censur kräver bara en enkel majoritet och tar inte bort en senator från ämbetet.

Majoritets- och minoritetspartier

USA

Denna artikel är en del i serien om:
Politik i USA



Atlas
Politikportalen

Majoritetspartiet i senaten är det politiska partiet som antingen har en majoritet av platser eller kan bilda en koalition med en majoritet av platser; om två eller flera partier är oavgjorda, avgör vicepresidentens anslutning vilket parti som är majoritetspartiet. Det näst största partiet är känt som minoritetspartiet. Oberoende och medlemmar av tredje partier (så länge de inte stödjer någon av de större partierna) beaktas inte vid bestämningen av vilket som är majoritetspartiet.

Riksrätt

Senaten fungerar som domstol i riksrättsåtal, med representanthuset i rollen som åklagare, i och med att det senare utarbetar anklagelseakt och framlägger denna för Senaten. Senaten beslutar om formerna och kan fatta fällande domslut med en två tredjedelars majoritet. Under de senaste ett hundra åren har riksrättsmål genomförts mot Bill Clinton och Donald Trump. Ingen av dessa har fällts. Den 13 januari beslöt representanthuset att väcka riksrättsåtal mot Donald Trump en andra gång.

Se även

Referenser

Kommentarer


Noter

  1. ^ Eisenhower, Dwight D. (3 januari 1959). ”Presidential Proclamation 3269 of January 3, 1959, by President Dwight D. Eisenhower admitting the State of Alaska into the Union.” (på engelska). Presidential Proclamations. National Archives. Arkiverad från originalet den 23 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220123215108/https://catalog.archives.gov/id/299971. Läst 23 januari 2022. 
  2. ^ ”Hawaii becomes 50th state” (på engelska). History.com. A&E Television Networks. 24 november 2009. https://www.history.com/this-day-in-history/hawaii-becomes-50th-state. Läst 23 januari 2022. 
  3. ^ [a b] Constitution of the United States of America 2021, Article I, Section 3, Clause 1.
  4. ^ [a b c d] The Senate and the United States Constitution 2022.
  5. ^ [a b c d] ”The Constitution: Amendments 11-27” (på engelska). National Archives. 12 januari 2021. https://www.archives.gov/founding-docs/amendments-11-27?_ga=2.233998874.506141313.1642955156-826075101.1642955156. Läst 23 januari 2022. 
  6. ^ Constitution of the United States of America 2021, Article I, Section 3, Clause 2.
  7. ^ Constitution of the United States of America 2021, Article I, Section 3, Clause 3.
  8. ^ Rama, Padmananda (14 november 2012). ”Maine Independent Angus King To Caucus With Senate Democrats” (på engelska). NPR. https://www.npr.org/sections/itsallpolitics/2012/11/14/165149633/maine-independent-angus-king-to-caucus-with-senate-democrats. Läst 11 december 2022. 
  9. ^ ”Skörare maktbalans efter senators avhopp”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/WRmR3j. Läst 11 december 2022. 
  10. ^ ”Class I – Senators Whose Term of Service Expire in 2025” (på engelska). United States Senate. https://www.senate.gov/senators/Class_I.htm. Läst 23 januari 2022. 
  11. ^ ”Class I – Senators Whose Term of Service Expire in 2025” (på engelska). United States Senate. https://www.senate.gov/senators/Class_II.htm. Läst 23 januari 2022. 
  12. ^ ”Class I – Senators Whose Term of Service Expire in 2025” (på engelska). United States Senate. https://www.senate.gov/senators/Class_III.htm. Läst 23 januari 2022. 
  13. ^ Constitution of the United States of America 2021, Article I, Section 4, Clause 1.
  14. ^ [a b] ”Vacancies in the United States Senate” (på engelska). www.ncsl.org. National Conference of State Legislatures. 6 maj 2021. https://www.ncsl.org/research/elections-and-campaigns/vacancies-in-the-united-states-senate637302453.aspx. Läst 27 december 2022. 
  15. ^ ”America's Founding Documents” (på engelska). National Archives. https://www.archives.gov/founding-docs. Läst 1 juli 2018. 
  16. ^ Oath of Office. United States Senate. Läst 2 juli 2018.
  17. ^ ”U.S. Senate: Senate Salaries since 1789”. www.senate.gov. https://www.senate.gov/artandhistory/history/common/briefing/senate_salaries.htm. Läst 1 juli 2018. 
  18. ^ ”How Much Do Members of Congress Really Get Paid?”. ThoughtCo. https://www.thoughtco.com/salaries-and-benefits-of-congress-members-3322282. Läst 1 juli 2018. 

Källor

Externa länkar