Vuelta a España
Detaljer | |
---|---|
Datum | Augusti–september |
Region | Spanien |
Svenskt namn | Spanien runt |
Lokalt namn | Vuelta a España |
Typ | Etapplopp |
Arrangör | Amaury Sport Organisation |
Historia | |
Antal upplagor | 78 (2023) |
Första upplaga | 1935 |
Första vinnare | Gustaaf Deloor |
Flest segrar | Roberto Heras (4 gånger) |
Senaste vinnare | Sepp Kuss (2023) |
Vuelta a España, Spanien runt, är ett cykellopp i Spanien. Det är, vid sidan av Tour de France och Giro d'Italia, ett av de tre stora etapploppen inom cykelsporten i världen (Grand Tours).
Vuelta a España är inte det första etapploppet i Spanien; det är Katalonien runt som första gången arrangerades 1911. Vuelta a España hade premiär 1935 och har sedan dess avgjorts årligen, med några undantag. Tävlingen ställdes in 1937–1940 (spanska inbördeskriget), 1943–1944 (andra världskriget) samt 1949 och 1951–54.
Premiäråret 1935 deltog 50 cyklister, som framför sig hade 3 411 kilometer fördelade på endast 14 etapper, alltså en genomsnittlig dagsetapp på nära 244 kilometer. Numera är tävlingen uppdelad på 21 etapper, sammanlagt omfattande cirka 3 100 kilometer. Tidigare genomfördes loppet i april och maj, men sedan 1995 har det körts i augusti och september. Målgången är av tradition förlagd till huvudstaden Madrid, men 2014 hade loppet målgång i Santiago de Compostela.
Den cyklist som är i den sammanlagda ledningen under tävlingen bär en röd tröja, motsvarigheten till den gula ledartröjan i Tour de France och den rosa tröjan i Giro d’Italia. Liksom i de övriga stora etapploppen finns i Vuelta a España också en bergspristävling och en poängtävling, vilka också har särskilda tröjor (vit med blå prickar respektive grön[1]), så att den längs vägen mycket stora publiken ska kunna känna igen ledarna, samt en lagtävling (den sammanlagda tiden för lagets tre främsta i etapp för etapp).
I etapploppet har också, från 1975 till 2018, funnits en kombinationstävling (vit tröja) som baserades på lägst sammanlagd placeringssiffra i total-, bergspris- och poängtävlingarna.[1] Den vita ledartröjan övergick 2019 till ledaren av den ungdomstävling som infördes 2017 (de två första åren utan speciell tröja).[2][3]
Resultatlista[4]
År | Segrare | Tvåa | Trea |
---|---|---|---|
1935 | Gustaaf Deloor | Mariano Cañardo | Antoine Dignef |
1936 | Gustaaf Deloor | Alfons Deloor | Antonio Bertola |
1941 | Julián Berrendero | Fermin Trueba | José Jabardo |
1942 | Julián Berrendero | Diego Chafer | Antonio-Andres Sancho |
1945 | Delio Rodríguez | Julián Berrendero | Juan Gimeno |
1946 | Dalmacio Langarica | Julián Berrendero | Jan Lambrichs |
1947 | Edward Van Dyck | Manuel Costa | Delio Rodríguez |
1948 | Bernardo Ruiz | Emilio Rodríguez | Bernardo Capó |
1950 | Emilio Rodríguez | Manuel Rodríguez | José Serra |
1955 | Jean Dotto | Antonio Jiménez | Raphaël Géminiani |
1956 | Angelo Conterno | Jesús Loroño | Raymond Impanis |
1957 | Jesús Loroño | Federico Bahamontes | Bernardo Ruiz |
1958 | Jean Stablinski | Pasquale Fornara | Fernando Manzaneque |
1959 | Antonio Suárez | José Segu | Rik Van Looy |
1960 | Frans De Mulder | Armand Desmet | Miguel Pacheco |
1961 | Angelino Soler | François Mahé | José Pérez Francés |
1962 | Rudi Altig | José Pérez Francés | Seamus Elliott |
1963 | Jacques Anquetil | José Martín Colmenarejo | Miguel Pacheco |
1964 | Raymond Poulidor | Luis Otaño | José Pérez Francés |
1965 | Rolf Wolfshohl | Raymond Poulidor | Rik Van Looy |
1966 | Francisco Gabica | Eusebio Vélez | Carlos Echevarría |
1967 | Jan Janssen | Jean-Pierre Ducasse | Aurelio González |
1968 | Felice Gimondi | José Pérez Francés | Eusebio Vélez |
1969 | Roger Pingeon | Luis Ocaña | Marinus Wagtmans |
1970 | Luis Ocaña | Agustín Tamames | Herman Van Springel |
1971 | Ferdinand Bracke | Wilfried David | Luis Ocaña |
1972 | José Manuel Fuente | Miguel María Lasa | Agustín Tamames |
1973 | Eddy Merckx | Luis Ocaña | Bernard Thévenet |
1974 | José Manuel Fuente | Joaquim Agostinho | Bernard Thévenet |
1975 | Agustín Tamames | Domingo Perurena | Miguel María Lasa |
1976 | José Pesarrodona | Luis Ocaña | José Nazabal |
1977 | Freddy Maertens | Miguel María Lasa | Klaus Peter Thaler |
1978 | Bernard Hinault | José Pesarrodona | Jean-René Bernaudeau |
1979 | Joop Zoetemelk | Francisco Galdós | Michel Pollentier |
1980 | Faustino Rupérez | Pedro Torres | Claude Criquielion |
1981 | Giovanni Battaglin | Pedro Muñoz | Vicente Belda |
1982 | Marino Lejarreta | Michel Pollentier | Sven-Åke Nilsson |
1983 | Bernard Hinault | Marino Lejarreta | Alberto Fernández |
1984 | Éric Caritoux | Alberto Fernández | Raimund Dietzen |
1985 | Pedro Delgado | Robert Millar | Pacho Rodríguez |
1986 | Álvaro Pino | Robert Millar | Sean Kelly |
1987 | Luis Herrera | Raimund Dietzen | Laurent Fignon |
1988 | Sean Kelly | Raimund Dietzen | Anselmo Fuerte |
1989 | Pedro Delgado | Fabio Parra | Óscar Vargas |
1990 | Marco Giovannetti | Pedro Delgado | Anselmo Fuerte |
1991 | Melchor Mauri | Miguel Indurain | Marino Lejarreta |
1992 | Tony Rominger | Jesús Montoya | Pedro Delgado |
1993 | Tony Rominger | Alex Zülle | Laudelino Cubino |
1994 | Tony Rominger | Mikel Zarrabeitia | Pedro Delgado |
1995 | Laurent Jalabert | Abraham Olano | Johan Bruyneel |
1996 | Alex Zülle | Laurent Dufaux | Tony Rominger |
1997 | Alex Zülle | Fernando Escartín | Laurent Dufaux |
1998 | Abraham Olano | Fernando Escartín | José María Jiménez |
1999 | Jan Ullrich | Igor González de Galdeano | Roberto Heras |
2000 | Roberto Heras | Ángel Casero | Pavel Tonkov |
2001 | Ángel Casero | Óscar Sevilla | Levi Leipheimer |
2002 | Aitor González | Roberto Heras | Joseba Beloki |
2003 | Roberto Heras | Isidro Nozal | Alejandro Valverde |
2004 | Roberto Heras | Santiago Pérez | Francisco Mancebo |
2005 | Roberto Heras[5] | Denis Mensjov | Carlos Sastre |
2006 | Aleksandr Vinokurov | Alejandro Valverde | Andrey Kashechkin |
2007 | Denis Mensjov | Carlos Sastre | Samuel Sánchez |
2008 | Alberto Contador | Levi Leipheimer | Carlos Sastre |
2009 | Alejandro Valverde | Samuel Sánchez | Cadel Evans |
2010 | Vincenzo Nibali | Peter Velits[6] | Joaquím Rodríguez |
2011 | |
Bradley Wiggins | Bauke Mollema |
2012 | Alberto Contador | Alejandro Valverde | Joaquím Rodríguez |
2013 | Chris Horner | Vincenzo Nibali | Alejandro Valverde |
2014 | Alberto Contador | Chris Froome | Alejandro Valverde |
2015 | Fabio Aru | Joaquím Rodríguez | Rafał Majka |
2016 | Nairo Quintana | Chris Froome | Esteban Chaves |
2017 | Chris Froome | Vincenzo Nibali | Ilnur Zakarin |
2018 | Simon Yates | Enric Mas | Miguel Ángel López |
2019 | Primož Roglič | Alejandro Valverde | Tadej Pogačar |
2020 | Primož Roglič | Richard Carapaz | Hugh Carthy |
2021 | Primož Roglič | Enric Mas | Jack Haig |
2022 | Remco Evenepoel | Enric Mas | Juan Ayuso |
2023 | Sepp Kuss | Jonas Vingegaard | Primož Roglič |
2024 | Primož Roglič | Ben O'Connor | Enric Mas |
Totalsegrare mer än en gång
- 4 segrar
- 3 segrar
- 2 segrar
- Gustave Deloor
- Julian Berrendero
- José Manuel Fuente
- Alex Zülle
- Bernard Hinault
- Chris Froome
Flest etappsegrar[8]
Flest etapper har vunnits av (till och med 2024):
- 39 Delio Rodríguez
- 20 Alessandro Petacchi
- 18 Rik Van Looy
- 18 Laurent Jalabert
- 16 Sean Kelly
Den nordiske cyklist med flest etappsegrar (till och med 2024) är dansken Magnus Cort med 6 etappsegrar.
Till och med 2024 har flest etapper vunnits av Spanien (555 segrar), följt av Belgien (236), Italien (187), Frankrike (123) och Nederländerna (115). Bland nordiska länder återfinns Danmark (25), Norge (5) och Sverige (2).[9]
Referenser
- ^ [a b] The Jerseys of the Vuelta a España, The Inner Ring 21 augusti 2013.
- ^ Vuelta a Espana introduces young rider jersey in 2019. CyclingNews 18 december 2018.
- ^ Se även Specific Regulations La Vuelta a España 2017 sid. 50.
- ^ Vuelta e España på BikeRaceInfo.
- ^ Spanjoren Roberto Heras testades positivt för EPO och segern tilldömdes i efterhand Mensjov, men 2012 beslutade Spaniens högsta domstol att Heras skulle få tillbaka segern eftersom proverna hanterats felaktigt. Se Spanish Supreme Court restores 2005 Vuelta victory to Heras, Cycling News 22 december 2012, och Spanish court awards Heras $1 million over 2005 EPO positive, VeloNews 30 januari 2016. Arrangörerna av tävlingen listar dock fortfarande Mensjov som segrare; se Palmares Arkiverad 6 september 2010 hämtat från the Wayback Machine. och Año 2005 Arkiverad 5 juni 2019 hämtat från the Wayback Machine. (under fliken Clasificación) på Vuelta a Españas hemsida.
- ^ Ezequiel Mosquera kom på andra plats men diskvalificerades i efterhand för bruk av bloddopningsmedlet hydroxietylstärkelse. Hans dopingavstängning annullerades av en spansk domstol 2014. Se Ezequiel Mosquera cleared of doping by Spanish court, Cycling Weekly 5 januari 2015, och Mosquera: "After four years I can finally breathe", Cycling News 4 januari 2015. WADA accepterade inte det spanska rättegångsbeslutet (se WADA reviewing Mosquera case but says Spanish court decision can’t be upheld internationally Arkiverad 12 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine. på CyclingTips 16 januari 2015) och Mosquera har inte återfått sin andraplats av arrangörena, se Año 2010 Arkiverad 9 september 2013 hämtat från the Wayback Machine. (under fliken Clasificación) på Vuelta a Españas hemsida.
- ^ Juan José Cobo diskvalificerades 2019 av UCI. Se Chris Froome stands to be declared winner of 2011 Vuelta a Espana, Cycling News 13 juni 2019.
- ^ La Vuelta ciclista a España - most stage wins och La Vuelta ciclista a España - most stage wins by nation på ProCyclingStats.
- ^ Visa nationer på Stage wins på ProCyclingStats.
Externa länkar
- Officiell webbplats (spanska)(franska)(engelska)
- Wikimedia Commons har media som rör Vuelta a España.
|
|