Kommatecken

Kommatecken (,) är ett flerfunktionellt skiljetecken. Det anses vara det svagaste synliga skiljetecknet, som markerar den minsta avgränsningen.^[1][2] Jämte punkt är kommatecken det vanligaste skiljetecknet i skriftspråket. Vilket av dem som är vanligast i en viss textmängd beror i huvudsak på genomsnittlig meningslängd samt vilken kommateringsprincip som tillämpas i texten.

Användning

I meningar

Kommatecken har följande användningsområden enligt tydlighetskommatering.^[1]

• Det används jämte konjunktion för att avgränsa fullständiga huvudsatser i samma mening. Kommatecken används främst om satserna är långa eller står i motsatsförhållande (konjunktionen men), och mindre ofta mellan korta satser förenade med och.^[3]
  • Laila förstod inte varför de stannade kvar, men samtidigt orkade hon inte säga ifrån en gång till.
• Det används för att avgränsa längre adverbiella bisatser.
  • Eftersom du vägrar lyssna på mig, måste jag ta i med hårdhandskarna.
  • Jag måste ta i med hårdhandskarna, eftersom du vägrar lyssna på mig.
• Det används för att avgränsa utropsord och tilltalsuttryck.
  • Ja, det låter bra.
  • Anna, kan du komma hit?

• Det används kring icke-restriktiva inskott eller påhäng; här har kommatecknet ungefär samma funktion som parentes eller tankstreck. Liksom tankstreck sätts inte det avslutande kommatecknet ut om det möter ett annat skiljetecken, till exempel meningens slutpunkt.
  • August Strindberg, (som är) en av Sveriges mest kända författare, föddes 1849.
  • År 1849 föddes August Strindberg, (som är) en av Sveriges mest kända författare.

I uppräkningar

Kommatecken används istället för och eller eller i uppräkningar. I svenskan används kommatecken typiskt inte framför det sista ledet i uppräkningen, utan ordet och/eller skrivs ut. Ett undantag är vid uppräkning av framförställda attribut, särskilt om det bara är två attribut som räknas upp.^[1]

• Hon köpte mjölk, smör och ost.
• Hon äter varken nötter, gluten eller citrusfrukter.
• Hon bor i det fina, gamla huset.

Vid risk för missförstånd sätts kommatecken dock ut även framför det sista ledet i uppräkning, då jämte konjunktionen och/eller. Detta kallas för seriekomma eller Oxfordkomma.

Tillsammans med siffror

Kommatecknet används inom matematiken som decimaltecken i svenska och de allra flesta europeiska språk. I engelskspråkig litteratur används dock istället decimalpunkt (.) eller ibland (särskilt i äldre text) en halvhög punkt (·). Decimaltecknet i mexikansk spanska är också ofta en punkt, efter påverkan från USA. I Sverige används decimalkomma både i matematisk och allmän text.^[4]

I engelskspråkig litteratur används kommatecknet ofta som tusentalsavgränsare. Motsvarande avgränsare är i många språk en punkt, medan svenska språket använder ett "hårt" (=icke-brytande) mellanslag.

I svenska texter avdelas decimaler, det vill säga delar av heltal, med kommatecken. Timmar, minuter och sekunder (vilka inte ingår i det decimala talsystemet) avdelas med punkt, medan kommatecken används vid del av sekund:^[5]

Segertiden var 1.23,15 (1 minut, 23 sekunder och 15 hundradelar).

Kommateringsprinciper

Kommateringen är i hög grad konventionsbunden, och olika skriftspråk och genrer kan följa olika kommateringsprinciper.

Satskommatering

Satskommatering, även kallat grammatisk kommatering eller logisk-grammatisk kommatering, innebär att kommatecken sätts ut mellan alla satser i en mening, inklusive restriktiva bisatser. Satskommatering var vanligt i Sverige fram till tidigt 1900-tal, och fortfarande den kommateringsprincip som rekommenderas i exempelvis danska, tyska och ryska.^[6][7]

Tydlighetskommatering

Tydlighetskommatering, även kallat pragmatisk kommatering, är den kommateringsprincip som idag rekommenderas för bland annat svenska och engelska. Vid tydlighetskommatering används kommatecken mer sparsamt än vid de andra två principerna; det sätts främst ut där det faktiskt behövs för att motverka felläsning.^[1][7]

Pauskommatering

Pauskommatering, även kallat retorisk kommatering eller prosodisk kommatering, är en princip som innebär att kommatecken sätts ut på samma ställen där man i talet tar en kort paus mellan orden. Pauskommatering föreslogs som en alternativ kommateringsprincip under 1800- och 1900-talen eftersom det ansågs mer intuitivt och lätt att lära ut eftersom det inte kräver grammatiska kunskaper. Principen kan på sätt och vis härledas till antikens interpunktion: tecken sattes i högläsningsmanus för att markera pauser och kadenser, dock också för att avgränsa tankegångar.^[6][7][8]

Referenser

Vidare läsning

• Truss, Lynne och Halldinger, Eva: Komma rätt, komma fel, komma till punkt, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 2005. Libris 13879413. ISBN 91-46-21099-7.
• Strömquist, Siv: Skiljeteckensboken: skiljetecken, skrivtecken och typografiska grepp, Morfem, Stockholm, 2013. Libris 13879413. ISBN 9789198092202.