Ralf Dahrendorf

Ralf Dahrendorf
Ralf Dahrendorf 1980
Född1 maj 1929[1][2][3]
Hamburg[4]
Död17 juni 2009[5][2][3] (80 år)
Köln
BegravdFriedhof Ohlsdorf
Medborgare iStorbritannien och Tyskland
Utbildad vidHamburgs universitet
London School of Economics and Political Science
Universität des Saarlandes
SysselsättningFilosof, statsvetare, sociolog, politiker, universitetslärare
Befattning
Europeisk kommissionär
Ledamot i Baden-Württembergs lantdag
Tysklands statssekreterare
Ledamot av Förbundsdagen
sjätte förbundsdagen (1969–1970)[6]
Europeisk kommissionär för handel (1970–1973)
EU-kommissionär för forskning, innovation och vetenskap (1973–1977)
Ledamot av Brittiska överhuset (1993–2009)
ArbetsgivareTübingens universitet
London School of Economics and Political Science
Oxfords universitet
Hamburgs universitet
Universität Konstanz
Politiskt parti
Liberaldemokraterna
SPD
FDP
MakaEllen Dahrendorf
(g. 1980–)[7]
FöräldrarGustav Dahrendorf[8]
Lina Witt[8]
Utmärkelser
Honorary Fellow of the Royal College of Surgeons (1981)[9]
Sigmund Freud-priset (1989)
Reinhold Maier-medaljen (1994)
Theodor Heuss Preis (1997)[10]
Goethemedaljen (1998)[11]
Baden-Württembergs förtjänstorden (1999)
Walter-Hallstein-Preis (2002)
Prinsessan av Asturiens pris i socialvetenskap (2007)[12]
Schaderpriset (2009)
Stort hederstecken i guld med band av Österrikiska republikens förtjänstorden
Fellow of the British Academy
Prinsessan av Asturiens pris
Storkors av Leopold II:s orden
Hedersdoktor vid Katholieke Universiteit Leuven
Hedersdoktor vid universitetet i Warszawa
Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem
Kommendör av 1 klass av Brittiska imperieorden
Storkors av Luxemburgs förtjänstorden
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Redigera Wikidata

Ralf Gustav Dahrendorf, baron Dahrendorf, född 1 maj 1929 i Hamburg, död 17 juni 2009 i Köln, var en tysk-brittisk sociolog, filosof, politisk teoretiker och politiker.[13]

Biografi

Ralf Dahrendorf föddes i Hamburg som son till Lina och den äldre Gustav Dahrendorf, socialdemokratisk politiker i tyska parlamentet. Han studerade filosofi, klassisk filologi och sociologi vid universitetet i Hamburg mellan 1947 och 1952, och blev sistnämnda år fil. dr. Han fortsatte sin akademiska bana vid London School of Economics som forskarassistent 1953–1954, och blev fil. dr. där 1956. Åren 1957–1960 var han professor i sociologi vid universitetet i Hamburg, 1960–1964 vid universitetet i Tübingen och 1966–1969 vid Konstanz universitet.

Åren 1969–1970 var Dahrendorf medlem av Bundestag för Freie Demokratische Partei (det tyska liberala partiet), och statssekreterare vid utrikesdepartementet. År 1970 blev han kommissionär i Europeiska kommissionen i Bryssel. Från 1974 till 1984 var han direktör för London School of Economics och återvände 1984 till Tyskland för att installeras som professor i samhällsvetenskap i Konstanz, en post han innehade till 1986.

År 1986 slog han sig ned i England, och utsågs till chef för London School of Economics, och tillika, från 1987, vid St Antony's College vid Oxford University. År 1997 drog han sig tillbaka.

Efter att ha blivit brittisk medborgare 1988 upphöjdes han till life peer 1993, under titeln Baron Dahrendorf av Clare Market i City of Westminster, av drottning Elizabeth II av Storbritannien. Han satt i Överhuset (House of Lords), som så kallad ”cross-bencher” (partilös).

Dahrendorf var en flitig samhällsdebattör och en del av hans artiklar brukade översättas till svenska, och bland annat publiceras som kolumner i Dagens Nyheter.

Verk

I sin bok Class and Class Conflict in Industrial Society (1959) argumenterar Dahrendorf för att Karl Marx definierar klass och klasskamp för snävt. Det framgår inte helt huruvida om det är uppenbart för Dahrendorf hur Marx stödjer sig på de historiskt specifika kategorierna i det kapitalistiska produktionssättet.[14] I stället för att beskriva de fundamentala olikheterna mellan klasser i termer av fattigdom, menar Dahrendorf att makt är det särskiljande. Samhället kan därför enligt hans mening, delas upp i ”ordertagare” och ”ordergivare”, vilket alltså snarare liknar Webers mer auktoritetsbaserade syn. Dahrendorf menade alltså på att personlig maktutövning är det centrala framför opersonlig institutionell dominans.[15] Teoretiserande angående de för Dahrendorf, samtida, men bitvis mycket underutvecklade staterna i östblocket, vilka fortfarande genomgick en moderniseringsprocess gav även Dahrendorf svårigheter.[15]

Referenser

Noter

  1. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Дарендорф Ральф”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, omnämnd som: Ralf Gustav Dahrendorf, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Дарендорф Ральф”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.telegraph.co.uk.[källa från Wikidata]
  6. ^ Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, läs online, läst: 28 december 2018, licens: unknown value.[källa från Wikidata]
  7. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  9. ^ Plarr's Lives of the Fellows, läst: 8 januari 2024.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.theodor-heuss-stiftung.de, läst: 16 juni 2018.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.goethe.de.[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.fpa.es.[källa från Wikidata]
  13. ^ Grimes, William (22 juni 2009). ”Ralf Dahrendorf, Sociologist, Dies at 80 (Published 2009)” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2009/06/22/world/europe/22dahrendorf.html. Läst 11 januari 2021. 
  14. ^ Time, Labor, and Social Domination. Cambridge University Press. 1993-04-30. sid. 186–225. ISBN 978-0-521-56540-0. http://dx.doi.org/10.1017/cbo9780511570926.005. Läst 11 januari 2021 
  15. ^ [a b] Four sociological traditions : selected readings. Oxford University Press. 1994. sid. 63,59-61. ISBN 0-19-508702-X. OCLC 28722688. https://www.worldcat.org/oclc/28722688. Läst 11 januari 2021 

Externa länkar